Sök inlägg

tisdag 15 maj 2018

Lastbil delat med Bro

För många år sen hade jag en otäck dröm.
Jag drömde att jag var på nån slags temadag eller konferens med jobbet. Vi skulle ha grupparbeten och alla delades in i små grupper om 3 till 4 deltagare i varje grupp, utom jag som blev ensam i min grupp. Alla fick vi samma uppgift. Det var ett räknetal och talet var Lastbil dividerat med Bro. Svaret skulle vara i antal kycklingar.

Dom andra grupperna skrev och skrev och verkade inte ha några som helst problem att förstå eller räkna ut mattetalet. Jag fattade absolut ingenting. Ju mer jag tänkte desto mindre förstod jag. Jag blev svettig och svimfärdig alltmedan mina arbetskamrater skrattade åt mig, som ingenting begrep.

Många gånger har vi skrattat åt den där drömmen, jag och mina kollegor.
Men det var inte förren på vår senaste temadag som jag insåg att vi är där nu.
Mardrömmen håller på att bli verklighet.

Plötsligt satt jag där tillsammans med mina kollegor och chefer och förstod ingenting. Vi ska mäta hur våra patienter känner, tycker, äter, drogar, relaterar, sexualiserar, sover, sköter sin hygien sin ekonomi och sina familjerelationer. Sen ska vi poängsätta alltihop efter ett krångligt poängsystem där 1 är 1, 2 är 2 och 0 och 9 är 0. Sen ska siffrorna in i journalen och när dom väl står där så förstår jag lika mycket som om jag läste en random tipsrad.

 Kollegorna ler och verkar förstå. Själv fattar jag ingenting.

Allt vi gör med våra patienter ska skrivas i journalerna.Om vi klipper tånaglarna eller köper godis åt dom så ska det med. Men det måste vara kort och vi får inte skriva personligt eller lägga in egna värderingar, vilket utesluter alla "riktiga" samtal, som inte passar in. Det är viktigare att vi dokumenterar att vi inget gjort, än att vi gör nåt som vi inte dokumenterar.
Sen ska det alltid vara en aktivitetskod när vi dokumenterar. Ingen verkar veta varför eller hur koderna ska användas. Dom passar nästan aldrig in i sitt sammanhang och som .ex. kan nämnas att om vi går ut och köper cigg med en patient så hamnar det under en kod,låt säga (DNQ035 att sköta sin egen hälsa)
 Jag frågade lite försynt om det inte var lite fel att klassa cigarettköp som att sköta sin egen hälsa, men fick till svar att den koden passade bäst.
Ibland sitter vi och funderar över vilken kod vi ska använda i olika sammanhang, då brukar en kollega säga att ta (hjärtbyte) eller vad som helst. Det är ändå ingen som läser.

Sakta men säkert smyger dom på oss fler och fler obegripliga uppgifter formulär och diagram. Jag begriper ingenting, men många av mina kollegor går runt leénde och ser ut att begripa. 
Är det nån som jävlas med mig?
Eller har nån förgiftat min hjärna så att jag inte fattar?
Är det dags att linda in huvudet i folie så att överläkaren inte kan läsa mina tankar, som en patient sa en gång?

Lastbil delat med bro
hittade jag ingen bild på
men väl en lastbil delad av bro 


6 kommentarer:

  1. Haha, låter ju hur galet som helst! Hur ska man kunna mäta ut något av det där? Aldrig blir man klok på något i det här landet.

    SvaraRadera
  2. Hej.

    Min mor arbetade inom vården när något liknande infördes på hennes arbetsplats tidigt nittiotal, med följd att den tid hon hade för sina patienter sjönk till ca 40% av arbetstiden.


    Man gör så här för att vis att man gör något, så att ingen kan säga att man inget gör. Din klinikchef kan sedan säga till sina hövdingar inom region eller landsting att "Titta! Titta vad mycket vi gör!". Alternativet är att protestera, och du vet vad som händer då.


    Le, nicka, se glad ut, utbrist i ett entusiastiskt "Äntligen!", och dokumentera - tänk på din pension.


    Eller agitera, argumentera, skriv insändare och artiklar, protestera, och hoppas vid alla gudar du vill nämna att du undfår medias gunst som en eldsjäl och 'visselblåsare' (jag fattar inte varför man valt en gammal eufemism för oralsex som term för att slå larm om missförhållanden, men så är det).

    Vid hade samma tanteri inom skolan, och det blir bara värre - varje gång jag talar med en eller annan kollega som ännu är kvar får jag höra samma litania om dokumentation om dokumentation så att där finns dokumentation och vad som dokumenterats i dokumentationen. Mitt svar är blott ett hånskratt.

    Men du vet ju var man gömmer en kotte? I skogen bland alla andra kottar - vilket är ett skäl till dokumentationshysterin. Ingen orkar då gräva fram verkliga fel och övergrepp (som exempelvis överträdelser med bältesläggning...).


    Lycka till.



    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min Kärbo är lärarinna, så jag har hört en hel del därifrån :)

      Radera
    2. Hej.

      Då kanske hon också råkat ut för vad som var ett av halmstråna på kamelens (alltså min) rygg?

      Då jag för ca tio år sedan arbetade på en kommunal skola i Malmö fick vi en ukas om att vi skulle dokumentera varje elevs individuella prestation på varje lektion.

      Med tjugofem elever per klass, och med en tidsåtgång på minst fem minuter per elev begriper alla utom en God Människa att då blir det antingen trams och fusk av det hela, eller en lektion per lärare, klass och dag. Dumma mig sade detta högt inför hela kollegiet.


      En annan idiotinstruktion jag fått (på en annan skola) var att ge varje elev lika mycket tid. I de klass jag hade huvudansvaret för hade jag trettiotre elever som jag träffade fyrtio gånger tre minuter per vecka, fördelat på ungefär sexton till sjutton veckor. Dra från fem minuter per lektionstillfälle för annat än undervisning så har vi 110 minuter per vecka (40-5 samt 80-5 respektive) gånger sexton veckor vilket delas med trettiotre. (Om min huvudräkning visar rätt blir det ca 53 minuter per elev och termin...).

      Rektor var mindre än glad när det orerades i bästa Stig Järrel-stil i lärarrummet (jag har alltid angett lektor Caligula som pedagogiskt föredöme för att se vilka kollegor som har sinne för humor, och vilka som endast har humör).


      Jag hoppas din kärbo har en chef som haft ett riktigt jobb innan den hamnade på institution (vilket ju skolan är) - de tenderar att vara vettigare än de rena akademikerfantarna.


      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Radera
  3. Enkelt: lastbil/bro = 2.29 😉

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt! Du löste talet. Men 2.25 vad för nåt? Kycklingar? Meter per sekund? Däcktryck?
      Bränsleförbrukning?

      Radera