Jaha då var det kört!
En medarbetare på jobbet som är extremt penningkåt gick till jobbet fast han hade symtom på Corona. Det var på söndagen den 11/4, och redan dagen efter insjuknade jag med feber och värk i hela kroppen. Det har nu gått en och en halv vecka och jag blir inte bättre. På nätterna kallsvettas jag så att täcket blir blött och kallt. På dagarna kan jag må skapligt efter en dubbelalvedon, och orkar vara aktiv i några timmar sen måste jag vila mig en halvtimme.
Detta har spridit sig som en löpeld och nu är det 17 personer smittade på avdelningen, Både personal och patienter.
För några månader sen fick vi först rekommendationer att vi skulle ha munskydd om vi var närmare patienterna en 1 meter. Sen ändrades det till 2 meter. Då frågade jag min chef om inte vi skulle börja med munskydd, eftersom det är jättetrångt på avdelningen? Svaret jag fick var Nej! Mina chefer trodde inte på munskydd så det var inget att diskutera.
Ironi 1. Sen jag blev sjuk måste alla ha munskydd.
Ironi 2. Jag skulle fått vaccinet i förra veckan om jag inte blivit sjuk.
Ironi 3. Medarbetaren som smittade ner oss är redan frisk och håvar in storkovan genom att få 1100 kr extra + övertid för varje extrapass, eftersom det nu är katastrofläge på avdelningen.
Ironi 4. Min kära sambo testade positivt i måndags men har nästan ingen symtom. förutom avsaknad av lukt och smak, den enda symtom hon var rädd för.
Eftersom jag jobbar 75% så blir det ju inte mycket till sjukpenning heller. 85% av 75% är ju inte mycket att leva på.
Så nu går jag här och tittar på veden som jag skulle kapat och klyvt, och bilarna som jag skulle svetsat och fixat inför besiktningen. Jag har lätt att hålla mig för skratt. Inte minst för att jag hostat så att jag fått träningsvärk i skrattmusklerna.
Till råga på allt elände börjar jag se ut som Göran Greider.