Först var det styvdottern som klagade på värmen.
Hon hade fått sommarjobb på typ den enda matbutiken utan Aircondition, och det var skitvarmt typ.
Jag tänkte inte så mycket på det, men sen tog min semester slut. Och jag började jobba natt på sjukhuset. Där var det över 30 grader överallt och både personal och patienter gick på knäna. Inga fönster går att öppna och ventilationssystemet gör ingen skillnad. Förr hade vi åtminstone en bra takfläkt, men den fick vi inte ha kvar på grund av säkerhetsbestämmelser.
Klinikchefen säger att vi får stå ut.
Fackförbunden bryr sig inte ett skit.
En uppgiven mellanchef skickade ut en skrivelse där hon beklagar att det inte går att göra något åt situationen. Att det varken finns AC eller fläktar att uppbringa.
Men att det skulle köpas in glass åt både personal och patienter att svalka sig med!
Ska man skratta eller gråta?
Jag kommer att tänka på en gammal slagdänga ifrån 70-talet som handlade om en kärring som jobbade på en fabrik i värmen, och stred för en fläkt. Sången har verklighetsbakgrund och har ca 45 år på nacken.
Har ingenting hänt på 45 år kan man undra?
Jo vi har fått internet med fiber i backen, mobiler med GPS, SWISH, BankId och GOOGLE i fickan.
Självkörande bilar, Hoverboards och Elcyklar. Robotdammsugare, Robotgräsklippare och Sexrobotar. Vi har fått tusentals med nätcasinos som ständigt gör sig påminda i reklamradio och TV.
En charterresa kostar bara hälften av vad den gjorde för 45 år sen.
Men vi kan inte få ordentliga fläktar och en anständig innertemperatur för personal och patienter.
PRIORITERING!
Låten heter
Hanna från Arlöv