En stilla Jul

 God Jul

 Här firar vi jul alldeles själva i år. Lugnt och skönt!

Här under har jag uppdaterat och anpassat en klassisk gammal juldikt till dagens karga verklighet.

Håll till godo!

Midvinternattens köld är hård

Stjärnorna gnistra och glimma
Ingen sover,på våran gård
Djupt under midnattstimma
Månen vandra sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Tomten är full och naken

Ligger så matt vid lagårdsdörr
Blek mot den vita driva
Skålar som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot skogen, där gran och fur
Blåst omkull i storm och skur
Grubblar fast det ej lär båta
Över en underlig gåta

Var är djuren som fanns förut
Tomt det är i stallet
Dom  tiderna äro slut
Allt är nu förfallet
Vad låter sent om natten ?
Kan det vara katten ?
Som mjölken smaskigt lapar
Nej det är Tomten som  rapar

Tomten är trött och vill sova
Men  hubonden håller  fest
Tomten får inte nån gåva
Han är inte ens gäst
När ska det bli lugn och ro ?
När är festen slut måntro ?
När ska folket tryna in ?
När gör Tomten  räden sin ?

 
Nu blir tyst och mörkt i huset
Nattens timme är sen
Tomten sov av sig ruset
Han står på vingliga ben
Försöker att smyga på tå
Men slår sig gul och blå
Sakta får han kräla
Om han ska lyckas stjäla

Han kryper sig fram att reka
För att se om kusten är klar
I månens sken det bleka
Han ingen heder har
Stöttar sig mot husets vägg
Trasslar in sig i sitt skägg
Sträcker sig och står på tå
Kikar in i rummets vrå

Från en dataskärm han hör en röst
Ett konstigt kvinno stön
På skärmen ser han nakna bröst
Och ett blottat kvinnokön
Husbonden håller sig vaken
Framför skärmen är han naken
För upptagen för att se
Att tomten är brevé

Husbonden rycker plötsligt till
Nu har Tomten blivit sedd
Han struntar i vad Tomten vill
Och drar honom till sin bädd
Månen vandra sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Tomten har ont i baken