Jag har tänkt på det här ett bra tag nu.
Hur folk är helt besatta av att resa. Det ska vara minst 3 utlandsresor per år,och är man bara ledig en långhelg eller så,då måste man åtminstone åka på en kryssning. Jag har tänkt att folk har väl för mycket pengar att spendera, och att det är därför dom promt måste resa hela tiden.
Men så kom Corona,och det stod plötsligt klart att det här med resande var någonting mycket större än jag förstått.
Plötsligt finns det inte någon plats att parkera alla stillastående plygplan, och tusentals piloter och flygvärdinnor varslas. Folk som inte kommer iväg på sina resor börjar bli oroliga, nervösa, flackar med blicken och får ångest.
Dom börjar kort sagt beté sig som missbrukare på avtändning.
Det är då jag förstår varför EU-politikerna är så emot att ha videokonferenser. Vi lever på 20-talet nu. Det är inga problem att ha möten utan att vara fysiskt närvarande. Men dom måste bara flyga upp våra skattepengar eftersom dom är flygknarkare.
Nyss var Svenskar strandsatta i främande land och bönade och bad om att få komma hem till Sverige ,men nu vill dom iväg igen, och ger blanka fan i riskerna med Corona.Precis som en narkoman som bara måste slå i sig nästa fix,trots att hen nyss haft en överdos.
Hade vi inte haft globaliseringen med dessa flygknarkare, och hade vi inte haft alla öppna gränser, så hade många fler av oss varit vid liv nu.Men det är väl tydligen smällar man får ta i dessa dekadenta tidevarv vi lever i.
Jag har sagt det förut,och jag säger det igen.
Västvärlden går mot sin undergång!
Coronan är bara en försmak!
Skulle man inte kunna skaffa fram ett sjöflygplan till hustrun och lilla jag.
SvaraRadera500 km enkel väg. Snabb koll på gullvivorna och Adam och Eva?
Med dagens oljepris torde även vi ha råd med bränslet i alla fall.
Stanna hemma och lid!
RaderaSadist!!!
RaderaNej, än lider vi ej.
Men man har bara en chans per år att vänslas med blommorna. Utomhus...
Känner mig lite som min kollega, van der Decken, den flygande Holländaren.