På min arbetsplats har vi något som kallas lönesamtal en gång om året.....Men vi pratar inte om lönen...Samtalet handlar snarare om om vi uppfyller grundkraven för att överhuvudtaget få nån lön.
Vi får några papper med ett diskussionsunderlag där grundkraven för anställningen står med..första punkten är " ser possitivt på verksamhetens utveckling" Aj då...Här sprack det direkt tänker jag. Här uppfylls ju inte ens grundkraven om jag är kritisk..... Men sen ser jag att ett av kriterierna för att eventuellt få lite mer i lön,är att " ha förmåga att se när behov av förändringar föreligger." Aha...Då är det inte helt kört iaf....Jag märker ganska snart att varken jag eller mina närmaste chefer som jag för detta samtal med är speciellt förtjusta i diskussionsunderlaget.
Nåväl....Före och efter såna här samtal brukar det förekomma en hel del humoristiska gliringar om lönen,mellan oss på golvet.....Det kan t.ex låta så här " Nu har jag retat opp chefen,så nu får du sänkt lön efter ditt samtal. Lycka till ! " Eller så här " Jag förhandlade så bra att det inte blev nåt kvar åt dig "
I år har jag kommit på en ny variant att jävlas med mina medarbetare på. Jag säger att jag stod över lönehöjningen för deras skull......Efter mina medarbetares haksläpp kan jag sen förtydliga....Ja alltså...Jag har ju så låga utgifter och billigt boende,så jag klarar mig ju på halva lönen.....Men ni era stackare som gör så dåliga bilaffärer.Blir uppskörtade av skumma hantverkare....Lånar till utlandsresor....Förlorar pengar på fonder och aktier.. Ni kan ju inte ha det lätt.... Det måste vara kämpigt för er att få ett drägligt leverne ? Så ni behöver ju mycket mer i lön än mig för att komma opp i min livskvalite'
Varför blir jag inte poppulär när jag är så givmild ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar