Frufridagen

Gissar att inte så många av mina läsare minns frufridagen?

Frufridagen lanserades av Lennart Hyland i radioprogrammet Karusellen, och den gick ut på att alla fruar skulle få ledigt ifrån hemmets slit söndagen den 24de Januari 1954. Istället skulle männen städa, diska, laga mat och snyta ungar medan frun latade sig eller åkte bort. Många tyckte att idén var tokig och förfasade sig över hur männen skulle klara av ett sånt kvinnogöra.



Familjefäder över hela landet rasade över att behöva hantera ett enkelt recept på köttfärs. Och hur skulle det gå med idrottstävlingar och matcher i lagsporter om männen tvingades vara annorstädes för att laga mat och byta blöjor.


I dag låter nog Frufridagen väldigt förlegat och omodernt, och 50-talets familjefäder framstår som riktiga mansgrisar, vilket dom säkert var också. Men man ska komma ihåg att nästan alla familjer på den här tiden levde på en inkomst. Mannen jobbade och tjänade pengar och kvinnan var hemmafru som var försörjd av honom. I det perspektivet var det ju inte konstigt alls om hon skötte hemmet.
Det var ju på nåt vis jämnställt .

 Det är ju mer ojämnställt idag om bägge jobbar men kvinnan i alla fall måste sköta hushållet.

Sen kan man ju fundera hur det kunde fungera så bra att leva på en lön på den tiden? Det var ju ganska låga löner på 50-talet. Idag är det ju självklart att både mannen och kvinnan i ett förhållande ska arbeta för annars hamnar hon i kvinnofällan. Och skulle han gå hemma och bli försörjd av henne då är ju han ingen riktig karl utan ett mähä.

Så istället jobbar vi heltid bägge två och drar på oss månatliga skulder och utgifter så att vi måste jobba jämt, och tvingas släpa opp barna tidigt på morgonen till dagis. Inte heller har vi tid att laga mat till familjen utan det blir färdigmat. Inget fungerande familjeliv och inget vidare sexliv.

 Men vi har råd att åka till Thailand.

I stället för kvinnofälla fick vi en familjefälla.

Varför jobbar inte fler män och kvinnor som är i ett förhållande halvtid? Om bägge gjorde det så blir det ju ingen kvinnofälla. Dom allra flesta skulle ju ha råd med det också. Men då blir det ju svårt att ha 2 dyra bilar. Renovera köket och badrummet vart femte år. Eller att åka utomlands 3 gånger per år.

Vad är viktigt i våra liv?

Hur prioriterar vi egentligen?

Vi lever i ett socialistiskt experiment där staten sett till att hela landet är konstruerat för att alla ska arbeta heltid. Som myror i en myrstack ska vi veta våran plats och bara jobba på.

När vi sitter där och är pensionärer kommer vi då att vara nöjda med att vi jobbade bort våra liv?

Ovana kockar på frufridagen