P&L 2017

BITTERPITTEN granskar Peace & Love helt opartiskt.

Festivalen tenderar att bli mer och mer av en medelåldersfestival för varje år, vilket är bra, men det känns som om festivalledningen har lite svårt att acceptera detta faktum eftersom man fortfarande har mest ungdomsmusik.

Årets tema i lineupen verkar varatvå olika.

 Det ena temat är unga feministbruttor som skriker och rappar nån konstig blandning av rap och synthmusik. Jag kallar det för P3 pop.

 Det andra temat är föredettingar. Artister som försöker göra comeback och snart hamnar på Ålandsbåtarna och i Bingolotto om dom inte får en ny hit snart.

Ex. Canned Heat, The Sounds, Lisa Miskovski, The Hellacopters, Millencollin, Sator, Lillasyster, Och hör och häpna Christer Sjögren ?

Ja det låter inte så lite lågbudget om lineuppen.

Hursomhelst så var det en trevlig festival med mycket Vakter, Poliser och annat trevligt folk. Här några Milfar som raggade opp mig.

 Några jobbiga mobilförsäljare som inte fattade att jag inte vill köpa en ny mobil och en surfplatta fast jag nästan hotade dom, hade jag klarat mig utan. Mycket god mat om än dyrt, fanns att tillgå. Men om maten var dyr så var det ingenting alls mot var alkoholen var. På ett ställe tog dom 90 spänn för en 33cl öl. Och man kunde få en skvätt vin i en liten engångsmugg för 120 spänn.

Som tur var så hade jag egen bar med mig i husvagnen ca 3 minuters cykelväg från festivalen. 

En del mat var lite väl exotisk för mig. Eller vad sägs om dessa inlaggda Pungkulor från vita medelålders hetromän. Eller vad det nu var för nånting ?

Det där med sexuella trakaserier är ju tydligen ett återkommande problem igen,  men det verkar som om det nästan uteslutande förekommer framför DJ scenen där det spelas nån slags clubmusik med ringdans. Ringen dras åt och då passar slynglarna på att tafsa på dom unga flickorna. Min kära älskling kom på en lysande idé för att förhindra detta. Man ordnar helt enkelt en "trygghetsring" bestående av medelålders män, Bikers, Raggare, Punkare, Hårdrockare mm som slår en järnring runt småflickorna, sen skulle jag bli mycket förvånad om slynglarna tränger sig igenom och tafsar på flickorna..

Hon har bra ideeŕ min älskling. Lite senare under alkoholens inflytande kom hon på en ännu bättre idé. Man inrättar helt enkelt en tafs-hörna....Dit får alla gå som vill bli tafsade på..Och alla som vill tafsa...Sen kan dom stå där och tafsa på varann och alla är nöjda och glada.

Själv tyckte jag att jag hade det bästa förslaget. Ta bort DJ-scenen och alla DJs.

Nåväl en hel del bra musik hörde jag i alla fall.

Gamla hederliga Hippie-bluesbandet Canned Heat som var med på Woodstock-69 och har  musik med i kultfilmen Easy Rider.

Riktigt bra flumsväng.

Svenska Bonafide med väldigt starka AC/DC vibbar och en sångare som håller världsklass i sann Bon Scott anda.

The Sounds har bättre tryck live än på skiva.

Norrländskan Frida Hyvönen sjöng vemodiga mörka sånger med  ännu mörkare texter på Svenska.

Ännu en Norrlänning Hurula lirade dyster förortspunk.

Sveriges svar på The Runaways!?

Tjejbandet Heavy Tiger.

Hårda, tuffa, glittriga.

Gamla folkproggbandet Kebnekajse med dubbla slagverkare, dubbla basister och Kenny Håkansson på gitarr hade ett ruskigt tungt sväng.

Det slog mig att när Janne Schaffer håller tungan rätt i mun så låter Electric Banana band en hel del Santana faktiskt. Banankontakt i.

Bäst av alla var Miss li från Borlänge som nu mera definitivt är profet i sin egen hemstad. Hon passade på att säga att hon aldrig någonsin kommer att ta borlänge publiken för given.

Så här mysigt kunde det vara inne på festivalområdet.