Min älskade katt Skruven är död.
Han fick heta Skruven eftersom han hade en krokig svans sen födseln. Det visade sig senare bero på att han var född med obotlig kattsnuva.Men han fick ett mycket bra liv ändå här på landet. Han var väldigt social och gosig av sig och ville alltid vara med där vi var.
När han var ganska liten klättrade han upp i ett träd och kunde inte komma ner. Jag kunde inte nå honom med stegen, men efter mycket lockande vågade han till slut hoppa till husses axel. Min axel blev hans trygghet, och efter den händelsen blev han min axelkatt. Han ville alltid ligga på min axel och ha det bra.För ett halvår sen slutade han att vara en axelkatt, Han kunde inte hålla ballansen längre.
Det senaste året har han blivit allt sämre. Han vart stel i alla leder och det var som att lyfta upp en trähäst när jag skulle ta honom.Han fick dålig ballans och var rädd för ljud som spolande vatten och prassel från påsar. Han slutade också att ta hand om sin päls så att han blev full av tovor som inte gick att reda ut. Men det värsta av allt var att han började att pinka inne.Jag tänkte ta bort honom i våras, men så tyckte jag att han kunde få en sista sommar som utekatt. Vissa dagar har han legat och gosat i solen, men för det mesta har han gått runt och pipit som en osalig ande. Han kunde komma in och äta hur många gånger som helst utan att minnas att han nyss hade ätit. Varje gång lyckades han trampa i vattenskålen. I dag stod jag inte ut längre med hans lidande.
Skruven blev 14 år
Lite som om du beskrev mig där.
SvaraRaderaMåste ha gått och blivit känslig på sistone...
En nackdel när man roterar mellan flera platser är ju hur transportera djuren ( de tänkbara)!
Åh lilla Skruven, och stackars dig. Aldrig känner man sig så kluven som när döden börjar tassa i hälarna på en fyrfota vän och drabbas av insikten om att det är dags att fatta ett beslut som känns så fel men ändå är det enda rätta.
SvaraRaderaDet har hänt alldeles för många gånger och saknaden är så hemsk att jag misstänker att hjärtat vid det här laget ser ut som en schweizerost.
Jag måste erkänna att jag alltid stått närmare mina hundar och katter än de flesta människor jag känner.
Rip skruven jag måste snart ta samma beslut men trotts att min gamling är riktigt skruttig märker man fortfarande att han har livsviljan kvar framför allt när man tar upp honom i knät och han får gosa men den dag jag märker att han inte uppskattar det längre får han hänga med. Han är 19 år
SvaraRadera