Gubbvarning!

 Finns det nån där?

 Till alla läsare som undrar vart jag tagit vägen....Jag tar om det där.

Om det mot förmodan finns nån som läser det här och undrar ,så ska jag försöka förklara. 

Förut hade jag ett tivoli i mitt huvud.Det var 100 projekt som trängdes med allt som snurrade,blinkade och tutade. Jag behövde bara åka snålskjuts på min egen kreativitet. Det gick undan rejält och jag fick mycket gjort. Visserligen blev det mycket som aldrig blev färdigt och vissa ideèr blev aldrig påbörjade ens(kanske lika bra det) men jag hade ett väldigt driv ,och inspirationen till att blogga gick av bara farten.

 

Men så stannade Tivolit

 Det enda som hördes var min Tinnitus. Inget driv,ingen inspiration allting blev bara lugnt och färglöst. Jag kan fortfarande gå ut i min verkstad och meka eller göra nåt annat projekt, men det har blivit väldigt lång startsträcka och jag har ingen uthållighet. Och bloggandet har ju kört fast,det kommer ingen inspiration och jag känner mig bara trött på mina ideèr,dom få jag har kvar.

Inte klarar jag av modern teknik heller,det går alltid på tok om jag försöker att självskanna i butik,inte heller kan jag köra biljävlar med pekskärm,det blir kortslutning i skallen när jag ska titta på skärmen och vägen samtidigt. På jobbet är det lika illa, jag förväntas sitta vid datorn och jobba med journalsystemet Cosmic(som måste varit konstruerat av nån med autism) det känns som första gången varje gång jag öppnar opp systemet,jag fattar ingenting.Men övrig personal verkar förstå,speciellt en kvinna är väldigt snabb och duktig och måste hjälpa mig hela tiden. Tursamt nog behövde hon hjälp en dag med att bära upp en soffa hon hade köpt,det visade sig att den måste skruvas ihop också,och det kunde inte hon men det kunde jag. Praktisk teknik från förr,det förstår jag. Det var bättre förr! 

 Inte har jag lust med nånting heller,jag har tagit bort alla sociala medier eftersom det bara är AI-fejk,reklam eller Influenserwannabee i flödet. Inte vill inte umgås med folk heller. och Ser jag på TV så retar jag mig på alla skitprogram med kändisar som leker,tävlar,reser eller renoverar nåt som inte behöver renoveras och som dom heller inte klarar av att renovera. Jag står heller inte ut med all inkvoterad jävla mångfald i TV, Fjollbögar och Ne...Jag menar personer från icke skidåkande länder,och multidiagnoser,samt allmänt lågbegåvade, och alla ska dom visa opp hur lite dom kan och skratta åt varann.

 Radion är inte mycket bättre,reklamkanalerna gav jag upp för många år sen,totalt värdelös musik och programledare som bara flamsar och tramsar och inte har nånting att säga men säger det ändå. P4 kör mest sport och spelar uttjatade 80-tals hits.Den enda kanal jag pallar med är P1, där slipper man höra skitmusik och sport.

 Häromdagen när jag lyssnade på just P1 på programmet "Talkshow" så har dom en vecka där dom gör allt analogt, inget internet och ingen mobil. Dom hade plockat in några analoga killar för att illustrera hur sådana lever. Det var bland annat författaren Jan Guillo och komikern Claes Eriksson. Claes berättade att han aldrig haft en mobil och inte använde dator. Jan berättade att han bara skrev på en analog gammal skrivmaskin och att han inte kunde betala räkningar på internet eller köpa biljetter och dylikt. Han skröt förstås också om att han hade så gott om pengar att i detta krångliga samhälle var det lättare för honom att köpa bussen än att köpa en bussbiljett. Sköna killar tyckte tyckte jag, sen kom jag på att dessa herrar är ju i 80 års åldern,själv är jag knappt 60. Jag har alltså blivit som en 80 åring, här snackar vi Gubbvarning.

Ja då vet ni, jag har alltså blivit en sur gubbjävel helt utan driv. På min garagedörr till min verkstad fullbelamrad med skrot,braha prylar och renoveringsobjekt,har jag diktat följande.

Tiden sprang iväg för fort

Det som skulle göras sen blev aldrig gjort.

Saker som var bra att ha

Blev bara skrot en da

Barna får mycket att göra

När dom allt till tippen ska köra.