Pank i Tallin

Nyss hemkommen från Tallin.

Jag och älsklingen har varit på en julkryssning till Tallin. Ni vet en sån där med julbord, och julmarknad med garntomtar, röda lovikavantar, konstiga julmössor, parfymerad glögg och en massa annat julkrafs.

Hur som helst så tyckte vi att det var onödigt att växla pengar eftersom det bara är att ta ut Euro i kontantmaskinerna överallt i Tallin. Dessutom går det ju bra att handla på kort nästan överallt.

När vi anlänt till ett snörökigt kallt Tallin så traskade vi iväg i blåsten mot gamla stan. Väl där hittade vi en marknad och eftersom vi var ganska frusna så vart vi lite sugna på glögg. Körsbärsglögg lät väldigt gott, så vi beställde varsin mugg av en tjej i en kiosk. Men när jag skulle betala så fungerade inte mitt kort!

Inte heller älsklingens kort fungerade.

Vi tänkte att det nog var nåt knas med kortläsaren så vi uppsökte en kortautomat för att ta ut kontanter....Där blev det tvärstopp!

Plötsligt kommer älsklingen på att vi ju har spärrat våra kort för alla länder utom Sverige....Ja just ja. När jag fick Kortet kapat 
för några år sen och nån försökta ta ut pengar på mitt kort, ifrån New York, då fick jag lära mig hur lätt man spärrar sit kort för utlandsköp via internetbanken. Det är lika lätt att ta bort spärren bara man kommer ihåg det när man ska utomlands.

Det hade vi glömt!

Vad skulle vi göra ?

Vi beslöt oss för att försöka ringa upp våran bank. Det gick ju inte alls. För det första hade ingen av oss nått nummer till våran bank, och för det andra så gick det inte att komma ut på internet....Roaming föreslog mobilen...Det verkade krångligt och komlicerat, och det blev inte bättre av att det snöade småspik och vi frös..

Till slut tog vi oss in på en turistinformation så vi slapp frysa i alla fall. Efter mycket krånglande lyckades älsklingen få tag på nummret till banken och ställa om mobilen så att det gick att ringa till Sverige. När hon äntligen kommer igenom telefonkön och telefonisten svarar så kan inte telefonisten på banken  höra henne. Hon ringer 4 gånger med samma resultat.

Sakta börjar vi få panik.

Vi är bokstavligt talat strandsatta i Tallin utan pengar. Tankarna snurrar och vi börjar ställa in oss på att få gå en hel dag i Tallin utan mat, dryck och shopping.

(När jag ser bilden ovan så verkar det helt rimligt att den där tjockisen får gå utan mat en dag).

Efter en stund kommer vi på att Älsklingen faktiskt har ett BankID.(självklart har jag inget bankID) Jag måste beundra hennes tålamod när hon försökte att använda bankID. Jag vet inte hur många gånger allting hängde sig och hon fick logga in igen. Till slut lyckas hon faktiskt hitta rätt sida och kryssa bort spärrningen av kortet för Europa.

Vi söker opp en kortautomat igen och försöker med älsklingens kort.

Withdrawals faild.

Det gick inte i alla fall. Vi ger upp och börjar gå tillbaks mot hamnen. Vi kommer på att vi ska prova att ringa banken igen. Det kunde ju tänkas att telefonisten på banken bara hade nåt knas med sitt headset?

Vi går in på 2 olika jättestora gallerior för att försöka hitta nån lugn plats att ringa på....Det går inte...Det är skramligt och brusigt överallt och ovanpå alltihop ligger det nån jävla hissmusik och blippar....Till slut hittar vi ett trapphus med något lägre ljudnivå. Älsklingen ringer banken för femte gången och nu fungerar det plötsligt. Banktjänstekvinnan förklarar att vi glömt att godkänna att spärren för Europa tas bort från kortet. Efter mera krångel så fungerar det helt plötsligt att ta ut pengar i från älsklingens kort .(mitt är ju hopplöst bortom all räddning) 

När allting fungerade igen så skulle man kunna tro att vi hoppade av glädje. 

Nu var det som om luften gick ur oss. Vi gick in och handlade på RIMI men det var liksom inge kul. Jag fick flashbacks från en resa vi gjorde för några år sen när vi missuppfattade avgångstiderna och hamnade i Finland två gånger på samma resa.

Det känns som om verkligheten försöker säga mig något?

Jag trivs i alla fall bäst hemma.