Vilken trevlig och mysig festival det var.
BITTERPITTEN har ingenting att klaga på.
Här var det inte en massa tramsiga säkerhetsföreskrifter som på Peace & Love.
På P&L får man inte ta med sig en colaburk in på området inte ens nässpray om flaskan är i glas,och absolut inga stolar eller paraplyer...Men här i härliga Malungsfors blir man till och med uppmanad att ta med egna stolar. Det var heller inga problem att ta med in kylväskan..Folk satt och drack vin ur vinglas..Hur mysigt som helst.
Väldigt bra artister var det också,men jag nämner bara några få här.
Johan Eriksson som är initiativtagare till Malungsfors visfestival uppträdde med sitt band Partypolarna och körde en hyllningskonsert till Ted Gärdestad.
Han var kusligt bildlik Ted. Med på scen var också Kenneth Gärdestad som berättade om hans och brodern Teds musik och liv.
Ronny Eriksson sjöng sånger från Norrland om hur bra det är att alltid vara kusinen från landet.
Han tyckte vi skulle bygga en mur runt Stockolm bara för å se om det blev flest klösmärken på utsidan från dom som vill in,eller från insidan av dom som vill ut ?
Frida Braxell är en 25årig tjej som sjöng sina egna kluriga låtar om vardagsmisär nästan som Stefan Demert.
Kenneth Gärdestad och Harpo sjunger låten Lyckan
Som en hyllning till Ted(som sjöng med Harpo på originalet )
Vi bodde på Bullsjöns camping i Malung. På söndan började Dansbandsfolket rulla in i sina stora vita husbilar...Då var det dags att dra....Dansbandsveckan i malung är jag livrädd för...Jag ryser bara jag tänker på Dansbanssångare med det rätta Karlstadsdarret på rösten...Och jag vill verkligen inte höra vilka som är nominerade till årets dansbandsbasist eller årets saxophonehallick.mm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar