I går kväll var Steve Gibbons band i Säterdalen och spelade.
Det var en riktigt bra spelning,trots att det bara var ca 70-80 pers i publiken.
Några dar tidigare hade han satt publikrekord på sin turné.Men i Säter går det alltid trögt att ragga publik.
Jag har ett roligt minne från min tonårstid,med Steve Gibbons musik.Det måste ha varit 79-80 nån gång.Jag satt som vanligt framför min radiogrammofon med bandspelaren beredd och lyssnade på p3,när dom säger att dom ska spela en outgiven Dylan-låt som är en outtake från ett Dylan-album.Jag spelar in låten helt övertygad om att det var Dylan,och tyckte direkt att den var skitbra.
När låten är slut säger radioprataren att dom skojat,och att det inte var Dylan utan Steve Gibbons.
Låten heter " Big J C " och låter väldigt mycket som Dylan lät på 70-talet.
Många år senare fick jag tag på LP-skivan " Down in the bunker" där låten finns med.
Det är en bra skiva rakt igenom,men det är bara " Big J C" som låter Dylan.
Eftersom jag är ett stort Dylan-fans så har jag funderat en del på det där.
I går tänkte jag att hur kul hade det inte varit om jag fick chansen att snacka med Steve om den där låten.
Och kan man tänka sig. Plötsligt står han där i baren bredvid mig,och jag fick berätta mitt tonårsminne för honom. Steve berättade att låten är en hyllning till Dylan,så likheten var ingen slump.
Sen går han upp på scenen igen och allt är magiskt.
Här under ett Youtube klipp med låten BIG J C ifrån 1978
Härligt att få prata med någon som man någon som man beundrat på avstånd så länge! :)
SvaraRaderaJa det var härligt pirrigt och konstigt på samma gång.
SvaraRadera