Deltid för helvete!

Mäta. Registrera. Arkivera.

Det verkar mitt jobb gå ut på nuförtiden, och dom flesta andras jobb med för den delen. Det prioriteras att jag ska sitta vid datorn i en stressig miljö och försöka dokumentera en massa obegripliga undersökningar och skattningar,i istället för att ta hand om patienterna på bästa vis som jag gjort i 35 år.
Många som har företag, skog eller lantbruk lämnar iväg sina deklarationer för att dom är för krångliga att göra själv. Men inte fan kan jag lämna bort mina krångliga arbetsuppgifter till nån annan.

Till slut snurrar det bara runt i skallen och jag håller på att gå rakt in i dimman av bortglömda lösenord, textlabyrinter och apatsik skrivafasi. Det känns som om jag håller på att förvandlas till en grönsak.

Sök nytt Jobb!

Kanske ni tycker?  Jo tack jag försökte med det. Sökte ett jobb som jag har rätt utbildning och många års erfarenhet av men jag blev inte ens kallad till intervju.

Sen står det ju oftast i jobbanonserna  att den arbetssökande bör vara flexibel och stresstålig. Om man inte är det då? Ska man ljuga och sen krascha på nya jobbet? Eller säga sanningen och inte få jobbet?

 Istället frågade jag min chef om  jag  kan få gå ner på deltid?  Svaret blir ett tveklöst nej.

 Ingen får gå ner i tid!  Punkt slut!

Facket är jag inte med i, men även om så vore så strider dom bara för rätten till heltid. Det känns som en socialistisk konspiration mellan arbetsgivaren, staten, facket och bankerna. Alla ska jobba heltid för att ha råd med dyra lån och en dyr livsstil med nya kök, nya bilar och bubbelpooler,så att man måste jobba ännumera. Sen ska barnen lämnas bort och uppfostras av andra medan man jobbar bort livet. Går man ner till deltid får man för mycket fritid och kan bli en farlig självgående medborgare som tänker för mycket.

Redan i 20årsåldern började jag planera

för att gå deltid när jag blivit äldre. Jag tänkte att jag skulle vara skuldfri när jag blivit 50år, och därmed kunna unna mig ett lugnare arbetsliv och mer fritid. Nu är jag 54år och har inga lån eller avbetalningar,och huset betalt. Men nu får jag inte gå ner i tid. Folk runt omkring mig verkar inte ha nån förståelse heller för att jag vill jobba mindre och att jag klarar mig på en mindre lön. Nej pengarna ska rulla heter det. In och ut....Men varför?

 

Numer har jag alltid ångest när jag går till jobbet!

  Hur ska jag hinna med?    Vad har jag glömt att göra?      Vad borde jag gjort mer som jag inte ens förstått?     Hur mycket skäll får jag idag?     Hur jävla dum i huvet är jag som ingenting begriper?    Jag känner mig som en kyckling med brutna vingar på väg ner i dödsmaskinen.  När får jag gå hem och lägga mig och titta i taket?

Om jag åtminstone fick gå deltid.