Lurade på lyckan

I Sverige jobbar både mannen och hustrun.

Vare sig det behövs eller inte.

Etableringsminister Ylva Johansson gick för ett tag sen ut och påtalade hur viktigt det är att vi lär våra invandrare Svenska värderingar. En av de saker hon framförde var att i Sverige är det Både mannen och kvinnan som ska försörja familjen.

Varför är det så ?

Ja jämnlikheten så klart. Det spelar ingen roll om både mannen och kvinnan har så höga löner att det blir en lön över varje månad, bägge måste jobba i alla fall. Det bara är så, vi är ju i Sverige.

Om en kvinna går hemma och låter hennes man försörja henne då har hon hamnat i kvinnofällan och är ett våp, en bimbo som bara tagit maken för pengarna.

Men om en man går hemma och låter sig bli försörjd av kvinnan då är det ännu värre. Då är han en odugling som är arbetsovillig. En slöfock som flyr verkligheten med Dataspel och TV-sport och som förmodligen överkonsumerar öl, cigg, och puffar gräs.

Nej det går inte för sig att inte både mannen och kvinnan jobbar. Föräldrar med småbarn ska lämna iväg sina barn i nån annans försorg. Slit upp ungarna tidigt på morgonen och iväg på dagis så att föräldrarna kan arbeta och tjäna pengar. Men med dagens löner och räntor så behövs ju inte alla pengarna. Men istället för att föräldrarna arbetar mindre så drar dom på sig större utgifter.

Nya bilar, nya kök, dyra mobiler och en massa utlandsresor. När barna flyttat hemifrån blir det än värre. Då blir det ju mer pengar över som måste konsumeras. Husbil, fyrhjuling, Jacuzzis och ännu mera resor. 

Samtidigt klagar alla på att dom vill ha mer ledighet.

Jag och min särbo har varsitt hus och varsina jobb. Vi får bägge två bra med pengar över varje månad. Det betyder alltså att om vi flyttade ihop så skulle vi leva gott på en lön eller att bägge jobbade deltid. 

Varför gör  inte gifta och sambos så då?

Det är väl för osvensk. Vi värdesätter pengar mer än våran frihet. Det är viktigare att visa opp att vi har status och pengar än att vi har ett liv.

 

Förr kunde folk bo på landet och ha en ko och några getter och en hund som låg på farstukvisten. Det går ju inte idag eftersom ingen är hemma på dagarna.

Sen när vi jobbat bort våra liv och gått i pension då ska vi börja leva och umgås med barna och barnbarnen och förverkliga alla drömmar som vi inte hann med.

Det är bara det att då är det för det mesta för sent.Entusiasmen kraften och energin har falnat. Det blir ingen fjällvandring, eller cykeltur på Gotland. Ingen minijärnväg med ett litet ånglok på tomten. Gammelbilen blev inte färdigrenoverad och det blev inte ens några getter.

Vi är lurade på lyckan!