För inte så länge sedan hade tidningsredaktionerna i Sverige ganska stor makt. Dom valde vad dom skulle skriva om och hur. Vi som läste trodde på det som skrevs för vi visste inget annat.
Ofta var det nationalistisk propaganda om hur förträffligt Sverige var,och om hur underutvecklade andra länder var. Man mörkade nyheter som redaktionen inte gillade och lyfte fram det som passade redaktionens politiska agenda. Självcensur med andra ord.
Nu går det dåligt för tidningarna,speciellt landsortstidningarna. Eftersom ingen vill betala vare sig för pappers- eller nättidningar, så vill ingen heller köpa reklam i tidningen. Dessutom finns det många alternativ till tidningarnas nyheter på nätet. Förutom utländska nyhetsmedia som nås med ett musklick,så finns det debattforum ,bloggar och massor av sociala medier att tillgå.
Om kvällstidningarna har skrivit om nån händelse och skarvat lite med sanningen,så är det alltid nån på flashback eller liknande som var där och har en annan berättelse.Och inte sällan en egen film som visar vad som hände egentligen.
Journalister och andra nyhetsfolk gillar inte den här utvecklingen. "När tidningarna är i kris hotas demokratin" säger man. Ha ha säger jag. Det är nu vi kommer lite närmare en demokrati,när alla får sin röst hörd. Inte bara "duktiga " journalister med "riktig" utbildning och PK-filtret på.
När papperstidningarna inte säljer och nätupplagan är gratis,så försöker tidningarna med olika plus-tjänster som kostar pengar. Här är några exempel i från Aftonbladet:
"30 nakenchocker på idrottsarenor" "Ingvar Oldsbergs stenhårda krav för att leda bingolotto" så går du ner i vikt med Biggest loser" "Joakim tittar på när andra har sex" Eller "Min sambo gjorde min vännina gravid"
Det är hur tydligt som helst att Aftonbladet är i kris. Det är ännu tydligare att journalisterna som skriver den här djuplodande journalistiken är i kris.Och det faktum att dom känner att demokratin är hotad om dom inte får betalt för att skriva snasket,är verkligen ett kristecken.
Om folk inte vill betala för det här,så är det snarare ett friskhetstecken.
Om det istället vore så att journalisterna opartiskt granskade makteliten. då skulle åtminstone jag kunna tänka mig att betala för det.
Och Amen till det!
SvaraRadera